JULEFRID NOSTALGI!

Hejsan på måndag eftermiddagen!
Åter sovit som klubbad efter att ha burit lite flyttlådor lörd och söndag från min förra bostad, inne i centrum av stan. Känns i kroppen också.... 
I helgen har jag använt den där tjeckiska salvan med spansk peppar, idag körde jag den kroatiska 'Deep Heat RUB krema', som är köpt i Dubrovnik. Innehåller bland annat menthol och växten eukalyptus. Den värmer också härligt på ställen det gör ont. 
Var i Dubrovnik i maj-15 och maj-16 (blogg 16 sept om denna magiska stad) och fick ryggskott båda gångerna! I år i duschen när jag skulle tvätta ena foten! Denna kräm lindrar.

Känns som det blivit lite kallare. Hade frusit i vattentunnan idag.

Jag har alltid varit en hängiven julentusiast. Brukade mestadels gå som i ett enda lyckorus hela december och njuta av juldekorationerna på stan, glögg, lussebullar, adventsljus, varm choklad och julgranarna. Brukade julpynta min lägenhet på gränsen till absurdum, inkl på toa!! Tills för sju-åtta år sedan. 
Plötsligt orkade jag inte längre. Fattade egentligen inte varför eftersom jag alltid tyckt att julen var årets höjdpunkt. 
Det var ju fler & fler saker som man plötsligt inte längre orkade med och så kom Ehlers-Danlos diagnosen i okt-11. 
Är det inte märkligt vad denna sjukdom slår på precis alla nivåer...

De flesta verkar tycka att julen enbart är ett stressmoment. Jag har aldrig haft en massa folk i min lilla lägenhet på julen och alltså inte behövt laga en himlans massa mat. Istället har jag bara gått och myst. 

Mina jular som barn var verkligen härliga. Vartannat år var vi hos min mormor & morfar och vartannat hos farmor & farfar.
De sistnämnda hade en bondgård och det brukade alltid vara jättemycket snö där - till broderns och min förtjusning.

Julbilder från Vellingeblomman

En gång minns jag att min farfar spände för ardenner hästen Penita för släden också körde vi ner i den lilla skog som fanns på hans marker. Brorsan & jag låg under en fäll och det var marschaller på sidorna av släden. Så otroligt mysigt. I skogen högg min pappa en väldoftande gran som vi la där bak.
Ett fantastiskt barndomsminne. Önskar att alla hade fått uppleva detta någon gång.

Min farmor slavade nog mycket inför julen, den stackaren. Som om hon inte redan slet med allt som behöver göras på ett lantbruk. Möjligen hjälpte mina tre fastrar till med julbestyren, jag minns inte. Farmors två söner hjälpte i alla fall inte till i köket!!
I köket fanns en gammal gul aga vedspis, som gick varm. Fanns även ett stort skafferi i köket, ett sådant man gick in i. Kallt var det därinne! På gården fanns förstås även sylt- samt jordkällare. Sannolikt började mat förberedelserna flera veckor innan jul. 

Allting var hemlagat. Det var massor med mat, som det alltid är på Österlen. Farmor brukade göra chokladbullar, fast med fikon i, minns jag väl. Det var verkligen jul för mig!
På den tiden fanns det bara clementiner till jul (ja, det kan väl knappt ni unga människor föreställa er, haha ha!). Jag associerar faktiskt fortfarande den ljuvliga clementin doften med jul.

Kalle Anka & hans vänner var heligt! Då fanns det inte mycket andra tecknade serier på teve. Kommer fortfarande ihåg hur 'bölig' jag blev varje år då Lady och Lufsen visades!! Tyckte den var så vacker - och jag tycker fortfarande den är fantastiskt fint ritad.

Ett av mina favoritinslag!

Vi var väldigt många kring julbordet de jular vi spenderade hos farmor & farfar. Det tyckte jag var himla kul. Lyckliga stunder! Dessutom visste man att Tomten skulle dyka upp någon gång efter att man ätit färdigt. Ibland tyckte jag det tog eeeevigheter innan de vuxna äntligen ätit upp!
Märkligt nog var det alltid någon släkting som skulle iväg och "köpa tidningen" när den digra julmiddagen var över. Tyckte alltid detta var konstigt. 'Sticka iväg när Tomten kan komma precis när som helst, är han helt galen?'!
Brorsan och jag brukade ibland sitta och spana ut genom fönstren från verandan, för det var hållet som Tomten brukade komma ifrån, via trädgården, pulsande i den djupa snön. Som vi skrek när vi fick syn på honom, fullständigt uppspelta.

Finklädd var man på julafton; kalasbyxor(!), kjol eller klänning och ibland lackskor. Neg högaktningsfullt och tog Tomten i hand när man fick sig en julklapp utdelad. 
Så länge Tomten var i huset var man på helspänn. När han efter avtackning gått vidare för att dela ut klappar till andra barn, slappnade man av. Och DÅ var det dags att öppna alla sina julklappar. Lyckan var total. Minns att jag var djupt genuint glad för de saker jag fick. Hoppas barn är det idag också, men jag är inte alls säker....
Minns fortfarande vissa av mina julklappar. Bland annat en jul när vi var hos mormor & morfar i köpingen, fick jag flera kasperdockor. Så mycket långvarig glädje jag hade av dem!

För min del är i alla fall den här riktigt genuina julkänslan borta och den lär aldrig komma igen. Fast man kan ha det väldigt mysigt ändå. Självklart kan julen aldrig bli igen som när man var barn!
Är glad att jag fick uppleva mina barndoms jular. En tid när allting inte bara handlade om datorer & mobiltelefoner och när våldet inte var så uttalat. En 'snällare' tid på många sätt.

Var snälla mot varandra
och sköt om er!

Fridens!


       /Meja