måndag 14 november 2016
ENVISHET!
Då var det ny vecka (med nya möjligheter?)! Hoppas veckan startat bra för er del. Här är det typ halvorkan (igen).
I skrivande stund är jag så otroligt lättad och nöjd, phew! Äntligen smärtfri. 😊 Haft ett extra intensivt migränanfall idag. AJJJJ i kvadrat och kubik. Denna vidriga smärta går icke att förklara för någon som aldrig haft migrän. Jag har ett par väninnor som aldrig ens haft huvudvärk!!!
Vilken otrolig gudagåva! Fast det vet de ju inte om. Går som sagt inte att förstå den smärtan i huvudet om man aldrig haft det. Att man inte kan röra huvudet en mm utan att smärtpulsationerna fullkomligt attackerar.
Ibland när jag har migrän får jag lust att sticka in huvudet i frysen......!
Tänkt om man hade vetat vad man kunde göra för att undvika skiten. I mars och september har jag 23 huvudvärksdagar. I april hade jag bara 7. Varför??? Vad var skillnaden??
Hallåååe' Högre Makter, kan ni låta mig veta varför det är på detta vis?!
I hur många texter som helst har jag läst att om man har migrän ska man undvika kaffe & te. Jag skulle inte överleva utan mitt pulverkaffe. När jag var hos läkare för ett par veckor sedan tog jag upp det och han tycker också dessa tips är märkliga, eftersom koffein ju har en sammandragande effekt på blodkärlen och bevisligen hjälper många migräniker, "... är ju välkänt".
Precis! Mera kaffe åt folket! ☕
Avslutar idag med en text från en av mina kursböcker på det friskvårdspedagogiska programmet.
"Ingenting kan ta envishetens plats här i världen.
Begåvning kan det inte;
ingenting är vanligare än framgångslösa människor med begåvning.
Genialitet kan det inte.
Utbildning i sig kan det inte;
världen är full av av övergivna utbildade människor.
Envishet och beslutsamhet allena är allsmäktiga".
Calvin Coolidge
president i USA 1923 - 1929
Alla som lever med EDS eller annan sjukdom som ger långvarig smärta behöver verkligen ett rejält mått av envishet, enbart för att klara av sin vardag. Livet kan vara riktigt tufft ibland även för de som är kärnfriska. Tänk då att dagligen i många år dessutom leva med nästintill outhärdlig smärta.
Dessvärre kommer de flesta anhöriga aldrig att förstå vilken kamp detta är. I detta avseende har jag haft tur, min man är ett väldigt gott stöd.
Kraft och allt gott till er, EDS-krigare därute!
/Meja
En Envis Kärring 😉
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar