KATT DRAMATIK!

Hej gott folk!
Hoppas veckan börjat bra för er del. Denna måndag har inte direkt varit en toppendag, tur att det lugnat ner sig nu. Vaknade med intensiv migrän (oj vad ovanligt. NOT!), kändes som en inre borr runt ena ögat. 

Medicinen hade precis börjat få effekt när Sushi (katten) börjar skrika ute i vardagsrummet. Inte jama utan vrålskrika! Som om hon höll på att bli brutalt misshandlad. Både maken (som jobbar hemifrån idag) och jag blev skiträdda. Hon tedde sig kraftigt smärtpåverkad. 
Kom in till mig där jag fortfarande låg och drog av en riktig skriksalva även där. Sedan gömde hon sig under sängen, vilket hon bara gjort en gång tidigare för många år sedan då hon var rejält dålig pga uttorkning.
Efter ytterligare högljutt skrikande ringde jag vår veterinärklinik, Cityveterinärerna. Fick TACK & lov en akuttid ett par timmar senare.

Hade turen att få "vår" ordinarie veterinär, Sofia, som är helt fantastisk. Hon gjorde en ordentlig undersökning av Sushi - som vid det laget var mer sig själv igen. 
Det är hemskt när djur (och små barn) är sjuka eftersom de inte kan förmedla sig. Jag trodde det var något med Sushis mage, men Sofia kunde klämma och känna ordentligt utan att katten reagerade nämnvärt. Fanns inget avvikande i Sushis status överhuvudtaget. 

(Höstbilderna tagna vid vår stuga)

Sushi har artros (stela ömma leder som gör ont) sedan tidigare och får Loxicom (NSAID). Eftersom detta framöver kan ge njur- och/eller leverpåverkan får hon det endast varannan dag.
Ska nu testa och ge henne det varje dag och se om det kan vara artrosen hon har så ont av. Brukar halta lite när hon legat länge.

Sushi är en korsning mellan norsk skogskatt och perser. Köpte henne i januari-04, då hennes förra ägare skulle till Australien och studera några år. Då var hon 2 år, nu är hon 14 år.

Sushi har alltid gillat att dricka vatten ur kranen i badrummet. Faktum är att hon insisterade på det! Tidigare i år började hon dock dricka väldigt ofta och när hon väl var vid kranen kunde hon sitta där i evigheter. 
Detta eskalerade i våras och hon blev nästan helt besatt av vatten. Och kissade därefter.... Har alltid städat hennes låda en gång i veckan (rensat den dagligen), men plötsligt fick jag städa den var tredje-fjärde dag pga de rikliga urinmängderna.

Beställde tid på Cityveterinärerna i maj, då det togs blodprov. Jag tog sen även urinprov ifrån hennes låda. Ut med all sand och la in en massa små plastkulor (kit från veterinärklin) och när Sushi varit på lådan, fanns det en pipett i kitet som jag kunde suga upp urin med. Min snälla man körde och lämnade provet samma dag. 
Dagen efter, den 25 maj, ringde Sofia och bekräftade att det tyvärr var diabetes. Hade jag självfallet misstänkt, men man vill ju ändå inte att det ska vara så. Klump i magen.

Vi bytte ut hennes foder till diabetes torrfoder, som vi blandar med torrfoder mot artros.
Fick tid på kliniken igen för att lära oss hur man sprutar in insulinet, ProZinc i nacken, samt för att lära oss hur man mäter blodsockret på henne.
Det var läbbigt första gången man skulle sticka in nålen i nackskinnet på den lilla stackaren, men det är verkligen inga problem alls nu, Sushi reagerar knappt. Sedan den 1 juni får hon insulin, kl 10 och kl 22.

När jag första gången skulle mäta blodsockret på katten höll jag bokstavligen på att få ett nervsammanbrott, ha ha! Misslyckades fyra gånger på raken. Då var jag genomsvettig, håret stod åt alla håll och jag var gråtfärdig!! En av gångerna lyckades jag istället sticka mig själv i fingret, hahaha!

Man sticker med en ejector i venen som går i örats ytterkant. Lyser man undertill med en ficklampa syns venen tydligt. 
Då det kommer blod sätter man dit en glukossticka och kör sedan in stickan i blodsockermätaren.
Numera hjälps maken och jag åt när vi ska göra mätningar, det underlättar att vara två om man har den möjligheten. Jag "piercar" och han sköter blsr-stickan. 

Eftersom Sushi har diabetes trodde jag tidigare idag att hon fått av bukspottkörtelinflammation. Det kan diabeteskatter drabbas av. 
Var alltså dock inget som tydde på detta.
I skrivande stund ligger Sushi på sängen i mitt pysselrum och sover.

Det är verkligen en trygghet att ha samma veterinär, duktiga Sofia. Alla som jobbar på "vår" Cityveterinärerna är helt suveräna, mycket hjälpsamma. Har förstått att inte alla med diabeteskatter har den lyxen. Det är fantastiskt att slippa komma till ett stort djursjukhus. Det är väldigt mysigt på "vår" klinik, lugnt & skönt med glad personal. De kommer t o m ihåg vem man är när man ringer, imponerande!

"Hellooooo, I want my snack asap"!

Det finns en jättebra grupp på Facebook som heter Kattdiabetes. Har du eller någon du känner en katt med diabetes är denna grupp ett jättebra stöd också, där man kan ställa frågor och få bra råd.

Katter är UNDERBARA! Sushi är ganska så övertygad om att jag och mannen är inneboende hos henne här i huset!!

Önskar er en fin vecka!

         /Meja

Oh well, time to hit the sack!