Hej!
Då har det blivit vecka 3 på det här året! Gläder mig åt att det kan vara vår här om två och en halv månad. Hoppas!
Strålande sol idag, men hua' så himlans kallt! Frost men ingen snö.
Tänkte spinna vidare på gårdagens inlägg (15 jan). Har börjat läsa om en bok som ingick i kurslitteraturen, då jag började studera mental träning 1999. Skrevs redan 1987 och heter 'Love, Medicine & Miracles'. Kanske du också läst denna oerhört intressanta bok. Den är skriven av en amerikansk kirurg som heter Bernie S. Siegel. Han berättar om sina erfarenheter av cancerpatienters förmåga att bota sig själv.
Fotot har jag tagit i Riga aug-16
Siegel själv misstänktes redan vid 10 års ålder lida av tuberkulos och skickades till ett sanatorium för lungsjuka. Han var på sanatoriet i hela sex månader.
"Vad som intresserade mig mest under denna tidiga upplevelse var att patienterna delade upp sig i två grupper; de som var säkra på att de skulle slå tillbaka sjukdomen och kunna återgå till ett normalt liv, och de som resignerat ställde in sig på att vara sjuka länge eller rent av dö.
De av oss som höll fast vid det optimistiska synsättet blev goda vänner och ägnade oss åt skapande aktiviteter och hade inte mycket att göra med de patienter som ställt in sig på det värsta.
När nykomlingar anlände till sjukhuset gjorde vi vårt bästa för att rekrytera dem innan den bedrövliga brigaden gick till aktion.
Jag kunde inte undgå att ta intryck av det faktum att en mycket högre procent av pojkarna i min grupp blev 'utskrivna som botade' än bland ungarna i den andra gruppen. Redan vid tio års ålder påverkades jag i filosofisk riktning - jag blev medveten om psykets förmåga att övervinna sjukdom".
En kanadensisk läkare och medicinhistoriker, sir William Osler, som levde 1849 till 1919 sa att utgången av tuberkulos hade mer att göra med vad som försiggick i patientens huvud än vad som försiggick i hans lungor.
Jag tror att den gamle Osler (med flera) hade helt rätt för sig. Och hur långt har vi kommit på detta område år 2017....?!?
Tyvärr är jag övertygad om att sjukvården är dålig på att ge patienter minsta hopp och informera om andra kompletterande behandlingar.
I Kina tycker jag de gör helt rätt; den traditionella medicinen OCH alternativ medicin finns bådadera på sjukhusen. Två kompletterande grenar under samma tak! De kan ju hjälpa varandra. Detta skulle väl aldrig kunna ske i Sverige..... Som jag själv upplever det verkar många läkare känna sig oerhört 'hotade' av alternativa metoder.
Ytterligare en gammal klok man, läkaren och psykoanalytikern Franz Alexander, som levde 1891 - 1964 har sagt:
"Att psyket styr kroppen är, trots att detta ignoreras av biologin och medicinen, den mest grundläggande kunskap vi har om livsprocessen".
Som Siegel påpekar i sin bok "har läkarvetenskapen som helhet sällan studerat de människor som inte blir sjuka".
Det kunde ju sannerligen ha ett stort värde och jag hoppas att man numera gör just sådana studier inom socialmedicinen.
Jag undrar över om doktorer som träffar cancer patienter "har tid" att sätta sig in i hur vederbörande patient har det i sitt liv och vad de eventuellt har varit med om? Eller blir patienten i bästa fall remitterad till en kurator på kliniken - som har fyra månaders väntetid...?!?
Säkert är det så att onkologerna (och andra läkare) har alldeles för många patienter. Det är brist på distriktsläkare och jag skulle inte alls bli förvånad om det är samma sak inom onkologin.
I Riga
Siegel träffade många cancerpatienter under sitt yrkesverksamma liv som kirurg, som "mirakulöst" blev helt friska från sin cancersjukdom.
"Andra läkares forskning och min egen dagliga kliniska erfarenhet har övertygat mig om att det psykiska tillståndet påverkar det fysiska tillståndet via det centrala nervsystemet, hormonerna och immunsystemet. Sinnesro ger kroppen ett 'livgivande' budskap, medan depression, rädsla och ouppklarade konflikter ger den ett 'dödsbringande' budskap.
Därmed är all läkning vetenskaplig, även om vetenskapen ännu inte kan förklara exakt hur de oväntade 'miraklerna' inträffar".
Det intressanta är ju förstås om vissa patienter kan bli helt friska, trots att de har långt framskriden cancer och metastaser - varför kan då inte alla bli friska?!! VAD är det som gör att somliga extremt sjuka personer lyckas bli helt friska??
Det här tycker jag är oerhört spännande och superintressant!
Skulle du känna till någon nyskriven bok som handlar om detta område får du gärna hojta till!
Som jag tidigare skrivit har jag tömt min lägenhet inkl källaren och i sistnämnda hittade jag en gammal låda med leksaker jag hade som barn. Ringde Barn onkologen idag och frågade om de möjligen ville ha dem. Fick då veta att många leksaksföretag skänker mycket saker till dem. Så HÄRLIGT. Blev helt varm i hjärtat av att höra detta. 💛
Ha det gott och gör mycket
saker som du mår genuint
bra av inombords!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar