fredag 2 september 2016

EHLERS-DANLOZZZ ZZZZZ...YNDROM!

Zzzzzzzz!






Då var det minsann fredag igen. Hur går detta till?! Sanslöst vad veckodagarna bara rusar iväg. Ju äldre man blir, desto fortare tycks tiden fara iväg med en. 
Inte blir saken direkt bättre av att man som eds:re behöver sova bort så mycket av sin dyrbara tid. Många med EDS måste sova cirka 12 timmar för att kunna fungera och undertecknad hör dessvärre till dessa. Finns ju betydligt roligare saker att ägna sig åt än att snarka bort sitt liv. Vad gör man dock när man blir som ett vrak då inte sömnbehovet är uppfyllt....

Idag har jag till min glädje gjort något jag b-o-r-d-e göra dagligen. 'Bör, borde, bort...' Promenera, röra på påkarna! 




Det Multimodala Smärtteamet som jag haft förmånen att gå i behandling hos, tryckte ofta på hur oerhört viktigt promenader är. Kemin i hjärnan ändras när man rör på sig, endorfiner utsöndras och dessa är smärtlindrande. Detta vet jag sedan tidigare väldigt väl om. Jobbade som aerobic instruktör i många år och tog en licensiering där jag fick plugga in mycket träningsfysiologi. Har genomgått det friskvårdspedagogiska programmet och jobbat som hälsokonsult. 
Var nästintill träningsnarkoman tidigare, bara älskade att träna. Jogga, simma, dansa, aerobics, styrketräning, ridning och yoga. Hann jag inte springa minst en mil struntade jag i att sticka ut överhuvudtaget, för då var det liksom 'inte lönt'.

Jag vet förmodligen bättre än de flesta hur otroligt viktigt det är att röra på sig. Vet att det är den enskilt viktigaste hälsofaktorn av alla. VARFÖR är jag då inte ute och går minst(!) en gång om dagen?!
Är ju det där med den förbaskade orken. 'Jag orkar inte'. 
Avskyr dessa ord, som kommit att bli alldeles för vanliga i mitt liv. Har du eds känner du dessvärre alldeles säkert igen detta.
Energin sviktar. Jag som tidigare hade så gott om denna vara! Ibland blir jag förb****d på kroppen. 
Från att obehindrat springa 1½ mil till att inte ens orka gå ut på promenad. Från elitmotionär till knarrig tant!




Bindväv är kroppens stödjevävnad.
Min doktor har förklarat att den patologiska tröttheten hos personer med EDS beror på att bindväven inte gör sitt jobb eftersom den är defekt. Därför måste istället musklerna steppa in och göra bindvävens jobb, dvs 'hålla ihop' kroppen. Musklerna jobbar alltså statiskt och slappnar inte ens av riktigt när man sover. 
Detta ständiga statiska muskelarbete kräver mycket energi - som vi hade behövt till annat!





Vad underbart det är de gånger man faktiskt kommer ut. Har dessutom privilegiet att kunna gå vid havet. Tänk att jag har nedanstående syn bara ett par minuter från huset!




Så här borde alla djur ha det jämt!


Snart börjar hösten och det är en favoritårstid. Kan nästan bli 'hög' om man kommer ut och promenerar i hög kall luft, då löven håller på att skifta färg. Något att se fram emot! Fast det blir säkert fler varma dagar innan dess, för er som föredrar värmen!






Må energi fylla er 
och trevligt fredagsmys!


                              Meja

(Samtliga foton tog jag vid dagens promenad)















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar