ATT TACKA JA, ELLER INTE TACKA JA - DET ÄR FRÅGAN!

Hejsan på er gott folk!
Hoppas ni haft en riktigt skön helg. Här har det varit blandad kompott, som det ofta är i en EDS:res liv.
Migrän för 15:e dagen i september månad. Inte direkt så att man studsar upp & ner av överskottsenergi efter så många smärtattacker..... Vilket får mig att glida över till dagens ämne.

Vad gör man när man blir bortbjuden??? Man vill jättegärna gå, men vet att risken är stor att man åker på ett migränanfall den dagen, eller att man drabbas av den hiskeliga eds-tröttheten som jag kommit att kalla "eds-koma". Eller att magen bråkar (har man eds har man ofta även IBS).

Det är vid det här laget hysteriskt många gånger jag tvingats att ringa återbud till diverse roligheter. Hur dum känner man inte sig om det är en middag det gäller. Och ännu värre; om du/och ev din partner är de enda gästerna. Man vet att värdinnan/värden varit och köpt en massa god mat och förbereder inför dagens fest. Eller om det är stor fest med bordsplacering.

Tidigare gjorde jag misstaget att vila hela dagen i tron att ifall jag vilade skulle jag nog orka med kvällen. Så funkar icke min eds i varje fall. Det går bara inte att 'vila sig pigg'. De ständigt statiskt arbetande musklerna i kroppen skiter fullständigt i om jag vill iväg.

Har varit på smärtföreläsning av en utmärkt smärtdoktor. Ovanstående kan vara ett problem för alla människor med långvarig smärta, så denna diskussionen kom upp. 
Smärtläkaren menade att man självfallet ska tacka ja till allt man blir inbjuden till - och se fram emot att gå dit.
Eftersom jag tvingats avboka så himla ofta har jag blivit "rädd" att tacka ja till saker. Verkligen, verkligen avskyr att behöva ringa återbud till saker & ting. 

Har även förlorat pengar på att inte kunna gå på julfester som jag betalt en god slant för, scrapbooking träffar, mm.
Det är för j*kla tråkigt!

När man dock väl kommer iväg är det så vansinnigt roligt! Att få vara social med andra människor. Som en väninna med eds en gång beskrev det 'Man blir nästan hög på den sociala samvaron'. Jajjemän! Hur kuligt som helst att få prata med likasinnade och människor man trivs med, gamla kompisar, etc.

Igår var jag & maken bjudna till min mamma och hennes särbo på middag kl 13. Det är lite mer än en timmas bilfärd bort. Vaknade åter med migrän. Hade kunnat ge mycket för att få ligga kvar i sängen. 
Är dock fyra månader sedan jag träffade moderskapet och jag vet att hon skulle ha blivit besviken om jag ringde återbud. 
Tvingade mig alltså upp (efter att min käre man serverat mig frukost inkl ljuvligt koffein på sängen).
Massor med god mat, efterrrätt, morsan hade bakat min favoritkaka till kaffet, 'Västergyllen', och hennes särbo hade gjort jättegod tårta.
Det var trevligt och gick bra, men jag var trött hela tiden. Helt slut när vi kom tillbaka hem på kvällen.

Trött som tusan idag och med som nämnts migrän, men fick åter tvinga mig upp då jag hade tid hos sjukgymnast. Migränen ökade i styrka under besöket hos denna. Totalslut när jag kom hem, tvungen att sova ett par timmar.

Hur mycket ska man tvinga sig till? Har jag inget bra svar på. Klart är i alla fall att man ska undvika att lägga 'aktiviteter' två dagar i rad om möjligt.

Vet fortfarande inte alltid hur jag ska göra när jag blir bjuden på trevliga saker. Tidigare i livet har jag liksom haft full kontroll på min kropp. Alltid tränat mycket i livet, samt jobbat som yogalärare (kroppskännedom).
Känner dock inte min kropp längre, den hittar ständigt på nya konstigheter.

"Should I stay or should I go?", som The Clash sjöng en gång i tiden. Den ständiga frågan. 
Inte vet jag!

Mysig kväll på er!